En bra idé...

Ibland tror jag att min pojkvän inte är på riktigt. Han är bara så himla bra!

Nästa helg ska vi åka till min mamma och pappa. Några av mina underbara släktingar från norrland ska komma dit och det ska bli så kul att presentera pojkvännen för dem. Hur som helst så sa pojken igår att jag kanske behöver komma bort lite från vår lägenhet, som jag går omkring i varje dag, och vad vore bättre än att åka till Skövde tidigare och hjälpa min ömma moder fixa allt inför alla gäster? Åh, vad rätt det kändes! Jag bara kramade honom hur länge som helst. Arbetssökandet går ju lika bra att bedriva från föräldrarnas hus och när jag har tid över så kan jag hjälpa mamma med städning och kakbakning och annat.

Så jag tog telefonen och ringde mamma för att höra hur hon jobbade. (Lyckas aldrig lära mig hennes "jobba-natt-tider") Oj, så glad min lilla mamma blev! "Nämen, vad säger du? Jag som har oroat mig så för hur jag ska hinna med allt. Det är som om jag vunnit en miljon!"

Så nu är biljetten beställd. Det känns så mycket bättre. Jag kommer sakna min pojke mycket förståss, men han är så underbar som ser hur mycket jag behöver lite miljöombyte.

Och visst flög det iväg en jobbansökan igår. Till ett vikariat som omsorgsassistent. Världen blir gladare om man har rätt inställning, lite ork och människor omkring som kan lyfta en lite. Som vonkis t.ex. som fått mig att anmäla mig intresserad som statist till hipp hipp-killarna. Fatta vad kul det vore!!!!