Ett litet inlägg om vänskap

Jag hade en dröm inatt. 
Jag drömde att jag träffade en person som betytt mycket för mig. Jag tror inte ens att hen själv vet hur mycket. Jag har inte träffat den här personen på många år och förmodligen kommer de gånger vi eventuellt återses vara få och inte likna de situationer vi umgåtts i tidigare. Så är livet ibland. 

Personen jag drömde om lärde mig något mycket viktigt om vänskap. Vi tror ofta att vänskap handlar om att ha saker gemensamt. Att åsikter, tankar och värderingar stämmer överens. Att vi kan förstå varandra och stå varandra nära för att vi är lika. Men den här personen lärde mig att vänskap är något starkare och handlar om mer än så. Hen lärde mig att man kan vara vänner (inte bara ytligt, utan riktigt nära vänner) utan ett "åsiktspaket" eller en syn på världen som stämmer överens. Hen lärde mig att vänskap handlar om att se en annan människa och, kanske utan att kunna förklara exakt varför, tycka om personen som den är. Hen lärde mig att trots att vänskap till stor del handlar om att förstå, så behöver förståelsen inte grundas i allt man har gemensamt. Den kan lika gärna ligga i nyfikenheten på den andre. I att man frågar sig varför vi inte tycker lika. Inte i syfte att "omvända" den andre, men i syfte att förstå varandra. Den vänskap jag upplevde med den här personen var förmodligen den mest äkta jag någonsin kommer att uppleva. För jag fick friheten att vara precis den jag var. Jag kunde slänga ur mig ofärdiga tankar som fångades, möttes, problematiserades. Det fanns aldrig någon oro för hur min vän skulle uppfatta mig. Vi var snabbt klara med varandras person. Vi tyckte om varandra helt enkelt. Tack vare denna vän fick jag upp ögonen för sätt att tänka som jag aldrig hade hittat på egen hand och jag är evigt tacksam till denna underbara människa som gjort mitt liv lite rikare och säkerligen, på flera sätt, gjort mig till en bättre människa.

Jag hade en dröm inatt. Jag drömde att jag träffade en person som betytt mycket för mig, och i drömmen kunde jag förklara allt det här så att det kändes äkta. För ofta är sådana här saker så svåra att säga. Det blir lätt en lite generad stämning och det känns som att man överdriver när man säger som det är. Men i drömmen kunde jag förklara så att hen förstod. När jag gjort det gav vi varandra en kram och det sista jag sa i drömmen innan jag vaknade var "Jag saknar dig ibland..."