Oförtjänt men välkommet

Efter en dag av minimalt tålamod har jag nästan dåligt samvete över mitt eget tjuriga humör. När Lilltroll och jag äter kvällsmat så säger hon plötsligt.

"Kom mamma, vi måste kramas" en sådan uppmaning lyder man ju gärna och med ena armen om min hals fortsätter Troll "Du är min bästa vän."

Det må vara oförtjänt för stunden, men det var välbehövligt. Troll kan inte bara ta ner mig på jorden när jag blir för mallig. Hon klarar det bra när jag är hård mot mig själv också.

Har hunnit ta en liten bild på ett gyllene ögonblick mellan systrarna också. Det känns som en fin avslutning på dagens bloggande att dela med sig av den...