Lilltroll har under en period pratat mycket om monster. Man blir rädd för monster, har Troll förstått. Så många är kvällarna då jag fått mota bort monster innan sovdags. Skälla lite på dem och säga åt dem att gå hem till sig istället för att vara i Trolls rum. Jag har t.o.m gjort detta med en skrikande Mini på armen (tur att ingen ser en i en sådan sits).
Ikväll tog dock det hela en ny vändning. Det började egentligen igår då jag lät monstren svara mig, enligt följande.
Jag (med min vanliga röst): Vad gör ni här monstren? Det här är Trolls rum och här bor bara hon. Gå hem till era egna rum!
Jag (med pipig röst): Men vi vill så gärna vara här. Det är så fint i det här rummet.
Jag (vanlig röst): Nej, ni har egna rum hemma hos er och om ni städar dem så blir det fint där med.
Jag (pipig röst): Okej då. Hej då.
Jag (vanlig röst): Hej då, monstren.
Ikväll tar Troll mig i armen.
Troll: Säg att monstren ska städa, mamma.
Jag (vanlig röst): Gå hem till era rum monstren.
Jag (pipig röst): Vi vill inte det är fint här.
Jag (vanlig röst): Jo, gå hem och städa nu.
Jag (pipig röst): åh, okej då...hej då.
Troll: De kan sova hos mig.
Jag (vanlig röst): Ska monstren sova hos dig?
Troll: Jaa, de kan ligga här med nalle.
Jag (pipig röst): Åh, tack! Vi har aldrig fått sova hemma hos någon annan förut.
Sedan ville Troll be aftonbön så jag börjar.
Jag (vanlig röst om ni inte förstod det själva): Gud som haver barnen kär.
Troll: Nu ber vi monstren!
Hon är ju bara goast i världen :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Underbaart!! Kloka moder!! (Gestaltterapi kallas det med annat ord;)- kraftfullt!)
Så roligt att läsa om er här! Stor kram Trollebergstrollemor
Trollebergstrollemor: Så härligt att läsa lite hurrarop såhär på förmiddagen :)
Jag börjar själv fundera på hur länge jag ska få dras med dessa monster. Idag fick vi väcka dem och lära dem koka kaffe. :)
Men gullerumpan!
(lilltroll alltså, även om du är gullig du med)
Skicka en kommentar