Trollmor tas ned på jorden...

Jag har märkt att det tar för mycket energi att ligga i och tjata på Lilltroll om att gå ut när hon bestämt sig för att göra något annat. Det är bättre att invänta ett ögonblick när hon är mottaglig. Ett bra exempel på ett sådant ögonblick är vid matbordet, så idag tänkte jag vara "supersmarta, superhusliga Trollmor".

När Troll parkerade sig framför sitt spel med "Kalle Kunskap" så började jag skala potatis (för att göra hemgjort potatismos), riva morötter, göra pannbiffar och värma ärtor. Se där, husmanskost lagad från grunden och dessutom två sorters grönsaker(!)

Oh, ja, jag skulle ge min unge den bästa maten och sedan skulle jag lura ut henne på promenad till lekparken och röja loss med henne där. Husliga Trollmor var mycket nöjd med sig själv. (Redan här misstänker jag att min egen mor ler en smula och tänker, "men det där gjorde man ju varje dag när man var hemma med barn...och jobbade som dagmamma". Ja, mamma, det är sant, men betänk att det var jag JAG som var såhär huslig och smart. Det är inte illa.)

Så kommer Lilltroll ut i köket:
Troll: Va gör du för mat, mamma?
Jag (omåttligt stolt): Jag gör pannbiffar och potatismos.
Troll: Åååh! (kort paus) Det är ju inte gott.
(Vänder på klacken och går tillbaka till Kalle Kunskap)

Där stod jag med lång näsa och kände mig fruktansvärt ouppskattad. Här står man och lagar fin och nyttig mat ("från grunden") och ungen dissar allt innan hon ens smakat.
Därför, kära mamma, ber jag härmed om ursäkt för de gånger jag rynkat på näsan åt kalops, ätit makaroner utan köttfärssås eller bara petat i maten. Via bloggen, i offentlighetens ljus ska du ha ett stort tack för all god och vällagad mat som du sett till att jag fått serverad under min uppväxt.

Tilläggas ska: Skrattar bäst som skrattar sist.
Lilltroll åt nämligen upp hela sin portion av maten och sedan gick vi till lekparken och röjde loss (tills Trollmor blev så kissnödig att vi fick ta snabbmarschen hem igen) och sedan var vi även ute och lekte i trädgården en timme till. Mini sov så gott i vagnen och Troll ville knappt gå in igen.
Så jag hävdar nog ändå att jag är en inte alltför tokig Trollmor som garanterat aldrig kommer att drabbas av långvarigt högmod så länge jag har en unge som Lilltroll.